Det är lite konstigt det här egentligen.
När jag är nere i Skåne. Så är det inte längre hemma för mig.
Hemma för mig. Är i min älskade två uppe i Göteborg.

Jag älskar att åka till mamma och pappa.
Det är ett otroligt lugn.
Det finns mycket där nere som jag saknar här uppe.
MIn familj och mina vänner.

Men det jag har här uppe.
Det är så mycket bättre, för tillfället.
Jag älskar mina vänner här uppe.
Utan Kattis, Emelie och Jessica vet jag inte vad jag hade gjort.
Jag älskar att jag har en egen lägenhet.
Där jag kan vara för mig själv.
Jag är lite av en ensam varg.



Jadu. borta bra, men hemma bäst