Kvällen har varit väldigt skön faktiskt. Skulle köra och hämta pizza åt min familj när jag fick ett oväntat, trevligt samtal. Det var från min kära barndomskompis Matilda. Jag blev duktigt glad av det. Utan henne, hade denna kvällen blivit katastrofal. Vi körde iallafall och hämtade pizzan, sen körde vi till stranden och lämnade en till min syster. Sen blev det till att köpa godis för våran del. Vi hade det mys och kollade på bröllopsfixaren. Som är en otroligt gullig film. Jag gillar den. Vi kollade även lite på matchen och blev lyckliga över resultatet.

Det var iallafall riktigt mys, och vi hade en trevlig diskussion. Jag kan verkligen lita på henne till 110 procent. Vi ses inte så ofta vilket är jävligt synd. Men vi har banne mig varit vänner sen vi var 2 år gamla och jag har en känsla av att vi kommer fortsätta var det.

Annars är allting ganska okej. Känner mig fortfarande helt depp, men försöker ta mig igenom det. Det kommer bli tufft, riktigt tufft. Har verkligen tappat motivationen till allt. Men jag hoppas att allt kommer att lösa sig. Vilket det antagligen kommer göra. Men jag hatar när det blir såhär för det tar så grymt mycket energi. Allt liksom bara rinner ur den. Jag har inte ens lust att träffa mina vänner, eller göra någonting. Mest av allt vill jag bara sitta på mitt rum och göra ingenting.

Jag kan inte förstå att du gör såhär mot mig. Vad vore jag, utan dina andetag?

PUSS