Idag, så har det varit en lyckad dag! Jag fick MVG på mitt prov i marknadsföring, plus att jag lyckades helt okej på presentationen idag om Hedbergs Guld och Silver :). Riktigt lyckat. Fast nu börjar det kännas som om allt går utför när jag pluggar på orginisation och ledarskap, som jag ska ha prov i imorgon. Riktigt illa kommer det att gå.

Men tack gode Gud för att det snart är lov *puh*. Och på fredag kommer några vänner hem till mig för att fira min födelsedag. Ska sjunga lite singstar, äta god mat, chokladpudding och ha massa kul :)

På lördag så åker jag till Stockholm, riktigt hääärligt.

Jag är så jävla trött på den här leken vi håller på med. Antingen är vi vänner, eller så är vi inte. PUNKT SLUT.

Jag bara längtar tills jag tar studenten, verkligen. Jag vill bara bort från min klass, den hemska skolan. Jag vill bara vara i min älsklings trygga famn. Jag klarar inte av människorna i min klass. Falskt falskt. Man kan gå från att folk vill umgås med en till att bli osynlig.

Viktoria - Tackar Gud för dig!


BAJS SKOLA, BAJS KLASS.

Well jag har inte skrivit på ett tag. Mest för att det inte finns något att skriva om. Sen dels för att jag inte finner det speciellt kul. När absolut ingen, ingen kommenterar.

Idag gar hade jag bara tänkt skriva att jag är så förbannad på vissa av mina "bekanta" när de säger uttalande som: "Kim, du tror väll ändå inte det kommer funka mellan er". Jag vet att vi bor långt ifrån varandra. Och ja, vi ses ungefär en gång i månaden. Men handlar inte kärlek om mycket uppoffringar. Om man älskar någon, är det inte då meningen att man ska kämpa. Jag tror, och vet. Att det kan funka om man bara ger allt vad man har. Så länge man älskar någon.
Så alla som har kommentarer om att jag och Christian kommer göra slut inom den närmaste månaden pågrund av avståndet. Kan ta och dra. Jag älskar honom. Och avståndet är svårt. Men samtidigt jävligt härligt. Jag får sakna honom. När jag väl träffar honom, är det så jävla underbart. Det finns inget som säger att det inte kommer att funka. Så alla negativa idioter kan bara ta och dra.

Sen vill jag bara säga att jag börjar bli trött på alla mina vänner nu. Som inte bryr sig. Snackar en jävla massa skit. Som skiter i vännskapen. Och Jeanette, bara så du vet. Du hör inte till dem.

Skitsnack. Undra hur mycket skitsnack man får höra varje dag egentligen. Visst jag snackar skit, klart. Men jag visar iallafall vad jag tycker. Jag springer inte runt och låtsas att allt är okej. Jag hatar när folk snackar skit bakom ryggen. Jag verkligen hatar det. PUNKT SLUT!

Det är så svårt att säga till nån' vad man egentligen tycker och tänker om nån.

Om jag skulle fått en tia för varje gång någon snackade skit om mig. Så kan jag nästan garantera att jag varit miljonär. Och nu börjar jag bli trött på detta ständiga skitsnack. Jag tycker alla kan komma till mig och säga vad de tänker och tycker så slipper ni alla snacka bakom ryggen.

Vet du vad 0x0 är? Så mycket bryr jag mig om vad folk snackar för jävla skit.

Men jag tycker det är patetiskt att inte våga stå för det sen.

Jag känner mig väldigt nere idag. Har haft mycket tankar runt det här om vänner. På senaste tiden så känns det väldigt ensamt. Jag kommer ihåg för bara något år sen när jag inte hade tid att sitta still jag var alltid iväg och gjorde någonting. Det fanns alltid någon som jag kunde hitta på något med.
Men på senaste tiden så har jag varit väldigt ensam.
Jag undrar alltid vad det är som går fel, om det beror på mig. Men ibland tänker jag: "Fan jag har verkligen kämpat för oss"

Jag försöker, jag kämpar. Jag gör allt för att försöka få det att fungera. Men vad gör man när man är den enda som kämpar? Vad gör man när folk slutar att höra av sig? Slutar att bry sig? Jag saknar lite av det här att någon ringer eller sms:ar bara för att fråga hur man mår. Bara för att man bryr sig. Det är inte precis som att detta är riktat mot en enda person. Utan faktiskt många av min såkallade "vänner". Eller jag vet inte ens om man kan kalla dom vänner längre? Eller har de snarare bara blivit bekanta. För en vän borde väll ändå visa att man bry sig och också kämpa för vännskapen?

Jag tycker att vänner är lite som ett förhållande. Okej, man älskar kanske inte en person på samma sätt och man är ju inte precis intim. Men man bråkar som vänner. Man tjafas om alla onödiga grejer. Men man måste även kämpa för vännskap. Det är inte precis någon dans på rosor.

Sen är jag jävligt trött på att människor säger att de älskar en. För att en månad senare så finns man nästan inte. Jag anser inte att man bara kan sluta älska en människa så och sluta bry sig. Jag finner det väldigt konstigt. Folk har kanske inte insett vad ordet älskar betyder. Det utnyttjas alldeles för mycket.

Det är inte så att jag är en perfekt kompis. Verkligen inte. Jag har enorma brister. Men jag bryr mig alltid om mina vänner och försöker alltid kämpa för vännskapen. För mina vänner står mig väldigt nära hjärtat. Men nu har jag tröttnat. Jag är helt slut.

Varför ska jag kämpa när alla andra bara vänder ryggen?

Nu kommer jag kanske få kommentarer om hur korkad jag är eller något. Men jag bryr mig inte, Eller så får jag inga kommentarer alls.

Fuck it all.