Well jag har inte skrivit på ett tag. Mest för att det inte finns något att skriva om. Sen dels för att jag inte finner det speciellt kul. När absolut ingen, ingen kommenterar.

Idag gar hade jag bara tänkt skriva att jag är så förbannad på vissa av mina "bekanta" när de säger uttalande som: "Kim, du tror väll ändå inte det kommer funka mellan er". Jag vet att vi bor långt ifrån varandra. Och ja, vi ses ungefär en gång i månaden. Men handlar inte kärlek om mycket uppoffringar. Om man älskar någon, är det inte då meningen att man ska kämpa. Jag tror, och vet. Att det kan funka om man bara ger allt vad man har. Så länge man älskar någon.
Så alla som har kommentarer om att jag och Christian kommer göra slut inom den närmaste månaden pågrund av avståndet. Kan ta och dra. Jag älskar honom. Och avståndet är svårt. Men samtidigt jävligt härligt. Jag får sakna honom. När jag väl träffar honom, är det så jävla underbart. Det finns inget som säger att det inte kommer att funka. Så alla negativa idioter kan bara ta och dra.

Sen vill jag bara säga att jag börjar bli trött på alla mina vänner nu. Som inte bryr sig. Snackar en jävla massa skit. Som skiter i vännskapen. Och Jeanette, bara så du vet. Du hör inte till dem.