Jag har suttit och tänkt hela kvällen ungefär.
Ibland är jag en väldigt överkänslig person. Eller ibland, snarare ganska ofta.
Jag blir otroligt lätt sårad och det tar inte många ord innan jag kan börja gråta.
Jag tänker alltid att jag ska bli starkare, jag ska inte gråta. Men det är svårt.
Det finns så mycket jag ångrar i mitt liv. Som jag hade velat göra så otroligt mycket mer annorlunda.

Det som har kretsat runt mest i mitt huvud ikväll. Jag tänker tillbaks på alla vänner jag haft. Jag kan inte säga att det är många. För jag har aldrig haft så många "riktga" vänner under mina dagar.
Men ikväll har jag verkligen känt hur jag saknar en del av dem.
Var det något jag gjorde som gjorde att vi slutade höra av oss.
Varför lät jag bara allt rinna ut i sanden utan att göra något?

Jag kommer ihåg när jag och Kumla-Christian gjorde slut. jag var helt knäckt. I ungefär ett år. Då spenderade jag den mesta tiden i Lund. Hos Johan. Samtidigt som jag aldrig varit så knäckt i mitt liv, så har jag heller aldrig varit så lycklig. Under den perioden så fann jag en av mina bästa vänner. Jag har så otroligt många minnen med dig. Jag kommer aldrig glömma första gången vi sågs och ingen av oss visste om vi skulle skaka hand, kramas eller vad vi skulle göra. Jag kan säga dig Johan att jag inte är långt ifrån tårar när jag skriver detta. Jag hade aldrig känt mig så bekväm med en kille på hur lång tid som hellst.
      Men sen försvann allting. Du gick från allt, till jag vet inte vad. Någon man pratar med en gång i månaden och ger tomma löften om att man ska ses. Men som aldrig blir av. Hur kunde du gå från att vara min allra bästa vän som jag älskar av hela mitt hjärta. Till att endast vara min vän. Det gör så förbannat ont. Så ont att till och med tårarna rinner nu.
Jag älskar dig, och jag saknar dig.

Jag kan tacka Johan för att han fick mig att träffa Sebastian. Jag tror inte han kommer att läsa detta. Men vill bara skriva att jag saknar honom av hela mitt hjärta och har varit ett otroligt stöd för mig. Och jag saknar honom som bara den! När vi gick i stan och provade fula hattar och sjalar. Du fick mig alltid att skratta, skratta så jag fick ont i magen.
Mitt hjärta finns med dig.

Tårarna fortsätter rinna.

Jeanette är en person jag känt i många år. Vi har våra perioder där vi umgås. Det är så förbannat tråkigt. Jag hoppas att du inte kommer glömma mig. Jag önskar att vi hittar tillbaks till varandra någon dag. Jag saknar dig. Glass, Färlöv, Tältning. Jag saknar allt.

Förlåt för att jag lät allt rinna ut i sanden. Förlåt för att jag kanske inte var den vän ni önskade er. Men ni ska veta att jag älskar er, och jag saknar er.

Jag ska fortsätta tänka tillbaks ett tag till och låta tårarna rinna.