Jag är hemma i Göteborg nu.
Trodde jag skulle spy ner hela tåget.

Jag mår illa för att jag var tvungen att säga hejdå till morfar.
Jag vet att det var sista gången jag sa hejdå.
Det var sista gången jag kände hans armar runt min hals.
Sista gången jag viskade att jag älskar honom.

Jag känner inte att jag har rätten att vara lycklig.
Jag är inte mig själv längre