Det är tråkigt att det blir som det blir ibland.
Med så mycket minnen som man har.
Att allt bara kan försvinna, tyna bort.
Ibland kommer det till en gräns då man inte kan acceptera mer.
Inte ens en ursäkt.
Som om det aldrig hänt något. Eller förlåt, som om vi aldrig har varit vänner.
Det är en konstig känsla. Men samtidigt orkar jag inte lägga någon energi på det heller.

Nu ser jag bara fram emot imorgon då det blir jobb.
Jag trivs faktiskt med mitt jobb.
Tiden går iallafall relativt snabbt och det finns mycket att göra.
Sen ska jag fika med Katti efter jobbet. Eller jag ska hämta ut våra
biljetter till New Moon som vi ska se på Söndag.
Förväntansfull om något. Jag får nästan sådär pirr i magen av att jag ska se filmen.
De liksom trollbinder en.
Böckerna är sjukt bra.

Nej nu ska jag bara borsta tänderna. Sen blir det sängen.

Puss